rosdetalj

Det andra rummet

En utställning av FiberArtSweden på Hallwylska Palatset 2009. Verken förhåller sej till palatsets historia och blir som personliga kommentarer.

Mitt bidrag är en murbräcka i form av en jätteros:

 

ROSA SELMA KATARINA

Till minne av Selma Katarina Olsson, född 1880.

Selmas far, Jonas Jacob Olsson, var i unga år arbetare på Voxna bruk. Det ägdes av träpatronen, som det kallades då, Wilhelm Kempe, Wilhelmina von Hallwyls far. Från Voxna forslades massvis av timmer längs Ljusnan, ner till sågverken vid kusten. Liksom Wilhelminas, är Selmas öde inristat i historien om skogsnäringens framväxt i Hälsingland. Men skillnaden mellan deras lotter i livet var avgrundsdjup. Efter ett olycksfall, där ryggen skadades allvarligt, blev Selmas far krympling. I folkmun kallades han Lurgubben, och dög hädanefter endast till att gå brandvakt på bruket. Med jämna mellanrum blåste han i en lur som tecken på att allt var lugnt. Som dotter till Lurgubben blev lilla Selma bespottad och slagen. Under sin korta skoltid förlorade hon hörseln av alla örfilar, och blev själv tvungen att försöka lyssna med en lur till örat.
I vuxen ålder fick hon bo på undantag i missions-församlingens bönehus, mot att hon vaktade den avsides liggande stugan. Där framlevde hon sina dagar i ensamhet tills församlingen lades ner. De allra sista åren fram till sin död drygt nittio år gammal erbjöds hon så en egen bostad på bruket. Wilhelmina och Selma, möttes de någonsin?

Källa: Anna-Lena Carlsson, Voxna Hembygdsförening